Fädernas kyrka i Sveriges land!

 

Featured image

Arvet vi ärvde från fornstora dar
vill vi ha kvar det för alltid?
Över vår bygd har hon samlat oss för
att dela vårt liv under kyrkans tak
Klockorna ringa för alla!

(utplockade psalmen Fädernas kyrka som stod i den gamla psalmboken numrerad 169.)
Ny text. Ingegerd Granat

Featured image

Featured image
Kyrkans historia speglar sig

Som en av de många som haft glädjen av att ha sitt arv, sitt ursprung och levt sitt liv i det ”rätta” Angered har naturligtvis Angereds kyrka en särskild betydelse för mig. Inte minst för att det är min dopkyrka. Fast det lär ha varit en förskräcklig händelse enligt en äldre släkting. Jag lär enligt henne ”gett ljud av mina lungors fulla kraft” under de grå molnen i kyrktaket. Molnen är för övrigt målade i kyrkans undertak år 1793 av målaren Mathias Hesselberg under namnet ”blåmålad skyad himling”. Tala om passande inramning till min släkting och tillika fadders berättelse. Nåja, det hade väl sin förklaring, mamma var hemma och lagade mat till det kommande kalaset med släkten och då hade det bestämts att det räckte med pappa och mina två faddrar Svea och Ingrid. Jag känner mig trots allt, mer än femtio år senare, glad för att jag är döpt i den gamla dopfunten som tillkom någon gång på 1200-talet. Dopfatet lär eventuellt ha kommit till kyrkan vid Karl XI:s besök på Lärjeholms gård år 1692 då han kallade till sig prästen Peter Magni Kellander i Stora Lundby, som faktiskt var vän med kungen och kallades ”kungaprästen”. Predikstolen lär också ha tillkommit vid detta tillfälle. Detta berättar ”prästen Skarstedts herdaminne” om.

I ”En bok om Angered” kan man läsa att det i ett kungligt brev, daterat 12/8, 1692, sker en återinförlivning av Angered och Bergum i Stora Lundby pastorat.

Berodde detta på den kungliga vänskapen? I alla fall kallas Peter Magni Kellander till Lärjeholms Gård när kungen är på besök. Och det kan tänkas att predikstol, dopfat kommit till Angered Kyrka som resultat av detta besök.

Featured image

När jag var fjorton år konfirmerades jag i Angereds kyrka. Konfirmationsprästen hette Samuel Svensson och det var samma präst som döpte mig. Nu var han församlingens kyrkoherde. Vid den tiden skedde konfirmationen både på lördag och söndag. På lördagen var det förhör. Jag fick som särskild prövning uppgiften att läsa Martin Luthers förklaring till tredje artikeln i ”Fader Vår” vid konfirmationsförhöret, utantill. Denna stod att läsa i Luthers ”Lilla Katekes”. Det var en utmaning för en fjortonåring!

Förklaringen lyder:

Jag tror, att jag icke av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro; såsom han kallar, församlar, upplyser, helgar hela kristenheten på jorden och behåller och bevarar henne hos Jesus Kristus i en rätt tro; i vilken kristenhet han dagligen och rikligen förlåter mig och alla trogna alla synder och skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda samt giva mig och alla trogna i Kristus ett evigt liv.
Det är visserligen sant.

Detta handlade om den Helige Ande eller ”Hjälparen” som vi fick lära oss då. Psalmen ”Gud i mina unga dagar” sjöngs också på lördagen och jag fäste mig särskilt vid sista versen. Samuel Svensson var en god sångare och jag kommer ihåg hur det lät när han ledde sången.

Som den unga björk i skogen Växer frisk i sommarregn,
Låt mig växa, ren och trogen, I ditt hulda fadershägn.
Och när stormar skaka mig, Låt mig fäste ha i dig
Och mig hålla vid det ena: Att dig älska frukta tjäna”

Featured image

Jag som konfirmand

På söndag skulle konfirmationsgruppen delta i ”högmässa” med nattvard för första gången. På den tiden var konfirmationen dörren till nattvarden. För första gången fick jag då från silverpatén mottaga oblaten, tagen ur oblatasken, också denna av silver från 1790-talet. Nattvardskalken är också från den tiden. Silverkannan för vinet kommer dock från 1892.

Featured image

Charlotta Nylund med kalken

 

Även denna högtid slutade dramatiskt. De gäster som kommit vid detta tillfälle samlades hemma på Granvägen för festligheter. Mammas syskon var där och hennes lillebror Sigvards barn var små. Anna i Hagen, som var en annan släkting var också med. Av henne fick jag en fyrkantig silverbrosch där linnéor lyste upp mot en mörk bakgrund.

Featured image

Jag kommer inte ihåg vilken av händelserna som inträffade först men Anna i Hagen, fick ett telefonsamtal från sin son Stig att hans dotter dött i hjärninflammation precis då. Min kusin, Sigvards yngsta dotter, Margareta fick krupp och hade svårt med andningen. Ambulans fick tillkallas.
En sordin hade lagt sig på min konfirmationssöndag. De flesta gästerna försvann men Anna i Hagen var kvar. Kvar var också Georg och Anna-Stina och Ingrid och Kalle, mammas storebror och lillasyster.
Anna berättar om allt hon varit med om, mest om sjukdomar som grasserat i hennes liv…
Värst var när hon berättade hur hon en gång på Sahlgrenska Sjukhuset dödförklarades och blev nerkörd i likrummet med ett heltäckande lakan över sig själv. Det slutade med att hon fick gett sig till känna med att dra i lakanet och sticka upp huvudet. Hon skrämde visst den stackaren som upptäckte henne och det var den historiens poäng. Min konfirmation blev minnesvärd ur många aspekter.

Featured image

Kvinnoaltare

 

Det gamla kvinnoaltaret från 1699, en målning på klaffen av ett slagbord, är ett annorlunda antependium. Det minner om gångna tiders kyrktagning efter barnafödande men står också för att införlivande av andra grupper är en vacker tanke. Idag hänger det ovanför dörren i koret. På vänstersidan, kvinnosidan, men det vill idag mana alla till ett större engagemang. En mer framskjuten plats i vår gamla kyrka.

Det påminner också om det stora världsvida internationella arbete som under åren blivit väldigt stort. ”Lutherhjälpen” har genom åren haft en framskjuten position med stora insamlingar i Angereds Kyrkas namn.

Featured image
Att dela med sig är stort i Angereds Församling.

Ståthållaren Per Lillie på Älvsborgs Slott ligger tillsammans med sin familj begravda vid kyrkans södervägg. Älvsborgs Slott låg vid Klippan i Göteborgs hamn. Per Lillie dog 1659.

Featured image
Lillies grav

Featured image

Brudstolen med solen har sin plats i Angereds Kyrka.
Pehr Dubb”-stolen.

Den lilla klockan i klockstapeln bär årtalet 1544 och den stora kommer från 1718. Åldern på klockstapeln är okänd.

Den 8:e December 1984 ringde dessa klockor på mitt bröllop. Dimman ligger tät och det är sent på eftermiddagen när vi gick ut genom vänners fackelljus.
En tredje gång är prästen Samuel Svensson officiant i mina kyrkliga högtider. Dagen efter skiner solen och det är över 20 grader varmt. Samuel Svensson ligger begravd vid Hudene kyrka i Västergötland.

Featured image

Angereds Kyrka äger två brudkronor. En kommer från 1700-talet. Den andra blev skänkt i mitten av 1900-talet.
Vid mitt bröllop bar jag hatt.
Ganska snart efter vårt bröllop1984 blev jag tillfrågad av Curt Gustafsson om inte jag ville gå med i kyrkokören. Det ville jag under förutsättning att Lasse också kunde vara med. Curt blev jätteglad och fick ett lyckligt skimmer i ögonen. ”En bas”, vilket tillskott. Vi är fortfarande med i kören och övar varje torsdagskväll. Tänk vad mycket musik vi har tillägnat oss som vi aldrig annars skulle fått del av.

Featured image
Julkören under ledning av Fredrik Söderberg

En tradition i musik som kommit för att stanna i Angereds kyrka är Fredrik Söderbergs projektkörer. Julkören är en. Den som vill kan ansluta sig till både kyrkokör och projektkörer. Många fina soloprestationer ges också vid dessa tillfällen. Det är fint med nutida körmusik under ”blåmålad skyad himling” från förr.

Featured image

Skärtorsdagskväll.
Kyrkans magnifika altaruppställning väntar på Långfredagens katastrof.

I Februari 1990 föddes min yngsta dotter för tidigt med mycket svåra hjärtfel. Långfredagen samma år fick vi beskedet att det bara var att vänta. Slutet var nära och kunde ske när som helst. På Påskafton hade läget stabiliserats och en allvarlig väntan fortsatte. Påskdagen blev vi mötta med en stor men försiktig glädje att den akuta krisen var över. Ibland står vi människor ganska ensamma i ofattbara och ohanterliga livssituationer. Jag har under åren fått höra min yngsta dotter spela trumpet i Angereds kyrka vid många tillfällen men det känns väldigt speciellt just i påsktid.

Featured image

En av de vackra ljuskronorna lyser upp i den tid vi lever i. Kastar sina vackra skuggor. Hur skall framtiden bli i vårt område? Skall det riktiga och ursprungliga Angered och Gunnilse tillsammans orka med att benämnas den välmående och friska befolkningen i Nordöstra Göteborg? Problemen finns i Angered, säger statistiken. Både integrations-, hälso-, sjukdoms och sociala problem. Oavsett ett felaktigt namnbeslut en gång så ligger Angered i det man i dag kallar Gunnilse. Där stod en gång Angereds Stenar som i dag av kommunen och Stadsmuseet placerats i Gårdsten. De måste tillbaka till Angered, det rätta Angered.

Featured image
Vanvårdade återgångsgravar

Med den kultur och historiska storhetstid som finns runt Angereds Kyrka är det konstigt att man inte vårdar gamla minnesmärken bättre. Kanske finns det en mycket minnesvärd historia som väntar bland dessa nedgrävda och förskingrade gravstenar och järnkors. Vem bär ansvaret för att det får se ut så här?
Ett råd är att titta in på kyrkogården vid Skallsjö kyrka där man vördat tidigare släkten på ett helt annat sätt. Där finns också ett ljusrum högt i kyrkotornet som är värt ett besök.

Featured image
Det blommar vackert på Angereds kyrkogård

Ragnar Jändel har så väl beskrivet i dikten ”Jag längtar hem” hur man kan uppleva en kyrkogård. Den är hämtad ur ”Malört” från 1933.

Jag längtar hem

Jag längtar hem– hem till en kyrkogård
som jag har kär. Det blommar, blommar där.
Den ligger över havet, högt och fritt,
sällsamma sånger sjunger vinden där.
När jag i dödens famntag låg en stund,
så mycket kärt blev då begravet där.
Nu sjunger havet alltid nedanför
om allt som dog och ändå aldrig dör.
Trots allt det sjunger, blommar vackert där.

Där blommar hagtorn, klänger rosenträd
och kaprifolens krona glimmar ljus,
där doftar malört, mynta, hjärtansfröjd
i tysta, sagobleka aftnars sus.
Min själ går sökande, förtvivlad, kär
omkring i skumma, tunga nätter där.
Jag skymtar händer, som jag ej får fatt,
där jag går rolös, viskande i natt–
men vad det blommar, blommar vackert här!

Jag längtar hem – ja, till en kyrkogård.
Det är så mycken sorg som sover här,
så mycket liv som ännu spirar här.
Följ mig, min vän, på lätta fötter du!
Här är min värld, mitt hem, o följ mig nu!
Här är min värld, som alltid jag har kär.
Här är min sorg – högt över havet – här.
Gå tyst, gå tyst… det blommar, blommar här…